ETT RUM MED UTSIKT

Slakthusateljéernas projektrum, i byggnadens nordöstra hörn, är ett rum som täckt av fönster erbjuder en utkikspost över en plats i snabb förändring.

ETT RUM MED UTSIKT är en undersökning av den här platsen, av utsikten över Slakthusområdet. 2012 ska Stockholmsarenan stå färdig för evenemang för 30 000 åskådare och redan nu kan du titta på det pågående bygget genom att resa längs Globens fasad i en glasgondol. Slakthusområdet utvecklas från industrilandskap till ett område för upplevelser. År 2030 är detta platsen för “upplevelser och nöjen i världsklass” – Stockholms Entertainment District.

I Ett rum med utsikt utforskas en rad frågeställningar rörande platsens ideologi, politik och praktik. Genom en serie publika händelser med inbjudna gäster lägger vi kapitel till kapitel i en berättelse om en plats i förändring. Om en industrimiljös uppgång och fall, om kultur som tillväxtmotor och upplevelser i världsklass. Projektrummet blir en experimentell plattform med samtal, aktioner, konst och mat.

KAPITEL 1. HUSET
29 mars kl.19.00 – 21.00

Berättelsens första kapitel handlar om huset och husets arkitekt Ralph Erskine och kopplar i ett vidare perspektiv till modernismen/s samhällsvisioner.

Hallvägen 21 ritades av Ralph Erskine 1955 som huvudkontor åt Möller & Co, Kolonialvaror. Huset är ritat som ett fartyg, en färja med den lägre lagerbyggnadens tak som vågor på havet. Vi går husesyn, arkitekten och Erskinekännaren Karin Winter ger en föreläsning om Ralph Erskine och Jonas Isfält visar filmat material från Slakthusområdet. Till detta serveras en Möllersk smörgås.

19:00 Samling i entrén på Hallvägen 21 för en husesyn.
19.30 Möllersk smörgås och pilsner. Betalbar (ta med kontanter)
20.00-21.00 Föreläsning av Karin Winter.
21.00 Samtal och bar.

Ett rum med utsikt genomförs under ett års tid genom en rad publika händelser. Projektet drivs av konstnärerna Eva Arnqvist och Karin Lindh samt arkitekten och konstnären Adriana Seserin.

Tisdag den 27 september
Kl. 18- 21
Slakthusateljéerna
Hallvägen 21, Johanneshov
Hitta hit

Samling kl. 18.00 vid Slakthusområdets entré i korsningen Hallvägen/Palmfeltsvägen

Föranmälan krävs
Osa senast 26 september till slakthusateljeerna@gmail.com
(begränsat antal platser)

Guidad tur med Peter Ögren
Robert Willim om Industrial Cool
The Humping Pact
Ätbar matmapping
Betalbar (endast kontanter)

Kapitel 2. Den (o)synliga handen
Tisdag 27 september kl. 18-21

Vi sägs idag leva i det postindustriella samhället, ett samhälle där fokus ligger på upplevelser, konsumtion, trivsel och rekreation. Men hur postindustriellt är egentligen vårt samhälle? Förutsätter i själva verket det postindustriella tillståndet en ökad grad av industrialisering? Handlar det inte bara om att industrin har förflyttats någon annanstans eller osynliggjorts för våra ögon?

I Slakthusområdet befinner vi oss fortfarande i en konkret produktionsplats som står i kontrast till den abstrakta idén om det postindustriella samhället. Ännu idag är Slakthusområdet en industri och en produktionsplats som distribuerar 70 % av Stockholms samlade köttkonsumtion. För tillfället samexisterar här industrin och planerna för ett framtida, ”postindustriellt” område. Ett område för rekreation och upplevelser i världsklass. Vi intresserar oss för detta spänningsfält och processerna som styr utvecklingen av postindustriella miljöer, processer av sortering, estetisering, historisering och iscensättande.

En av våra mest inflytelserika ekonomiska teoretiker genom tiderna är Adam Smith, ofta kallad liberalismens fader. År 1776 lanserade han i bokenNationernas Välstånd begreppet Den osynliga handen. Begreppet har kommit att tjäna som en viktig marknadsekonomisk princip och går ut på att en individ som handlar till nytta för sig själv också indirekt handlar till nytta för samhället eller kollektivet. Denna tro på att marknaden utan statlig inblandning ger den bästa samhälliga utvecklingen, är en central del i de nyliberala tankemönster som genomsyrar vårt samhälle idag.

Är utvecklingen av Slakthusområdet någonting som Den osynliga handen genererar, eller är det en medveten process som drivs av högst synliga aktörer? Vi vill placera Slakthusområdet i ett större sammanhang och synliggöra de postindustriella processerna som verkar i detta nu på plats i Slakthusområdet. Den osynliga handen ska göras synlig.

Vi ser fram emot en kväll tillsammans med dig!

Program:

18.00 Samling vid Slakthusområdets entré i korsningen Hallvägen/Palmfeltsvägen
Guidad tur genom området av Peter Ögren, ordförande i Föreningen Slakthusområdets Företagare

19.00 Industrial Cool, föreläsning av Robert Willim
Robert Willim är forskare i etnologi vid Lunds Universitet och konstnär, med ett intresse för kopplingar mellan kulturanalys och konst. Han har under ett antal år studerat postindustriella miljöer och undersökt hur industrin estetiseras i samband med föreställningar om det postindustriella samhället. År 2008 utgav han boken Industrial Cool – Om postindustriella fabriker som även omfattar bilder och musik på webbplatsen http://www.industrialcool.net/.

* The Humping Pact (Dmitry Paranyushkin och Diego Agullo)
Screening av performance i kolkraftverk i Zollverein, Ruhr: ”The Humping Pact is the suspended act of love towards the environment.”

* Matmapping (Eva Arnqvist och Adriana Seserin)
Eva och Adriana är två av initiativtagarna till projektet Ett Rum Med Utsikt. För kvällen har de gemensamt utfört en matmapping, en genomlysning av vad som produceras i Slakthusområdet. Mappingen fungerar också som kvällens rumsliga gestaltning och måltid.

Varmt välkomna!

I Ett rum med utsikt utforskas en rad frågeställningar rörande platsens ideologi, politik och praktik. Genom en serie publika händelser med inbjudna gäster lägger vi kapitel till kapitel i en berättelse om en plats i förändring. Om en industrimiljös uppgång och fall, om kultur som tillväxtmotor och upplevelser i världsklass. Projektrummet blir en experimentell plattform med samtal, aktioner, konst och mat. Ett rum med utsikt genomförs under ett års tid genom en rad publika händelser. Projektet drivs av konstnärerna Eva Arnqvist och Karin Lindh samt arkitekten och konstnären Adriana Seserin.

After centuries of the primacy of the word, architectural discourse could at last put its trust in images…  /Mario Carpo

ETT RUM MED UTSIKT
Kapitel 3: Universal City

Torsdag den 27 oktober kl 18-21
Slakthusateljéerna
Hallvägen 21, Johanneshov
Hitta hit

Paneldiskussion
Performance
Pizza
Medtag kontanter till bar

Begränsat antal platser, föranmälan krävs
Osa senast 26 oktober
slakthusateljeerna@gmail.com

Kapitel 3: Universal City

After centuries of the primacy of the word, architectural discourse could at last put its trust in images… 
                                                                                                                                                               Mario Carpo

För arkitekten är bilden ett självklart verktyg. Men hur fungerar bilden idag i rollen som förmedlare av samhällsvisioner? Vad berättar dagens arkitekturvisualiseringar? Vilka betydelser är det som vi som samhällsmedborgare och potentiella kunder förväntas läsa in i en disigt ödesmättad himmel, kostymklädda champagnekonsumenter eller en moonwalkande Michael Jackson?

Arkitekturvisualiseringar har liksom reklamen en förmåga att måla upp drömmar och tala till begär hos bildens tänkta mottagare, men själva arkitekturen får ofta en sekundär roll. Vad finns egentligen kvar när man skalar bort alla artefakter, ljuseffekter och inklippta statister? Var börjar och slutar arkitekturen och hur mycket av arkitektens egen vision finns kvar i visualiseringen?

När abstraktionsnivån i arkitekturpresentationer minskar i takt med att allt mer fotorealistiska 3D-renderingar kan framställas, händer någonting med bilden som kommunikationsverktyg. Frågor kring bildens makt har nyligen aktualiserats, bland annat i samband med ombyggnaden av Slussen. Visionsbildernas förskönande och manipulerande av skalor, vinklar och väderlek har börjat ifrågasättas. Den amerikanska sociologen Sharon Zukin hävdar att finansiella, moraliska och visuella värden alltid är sammankopplade. I enlighet med detta bär bilderna på en visuell retorik som också är ideologiskt färgad. Arkitekturbilden är ett politiskt material, men alltför sällan förhåller vi oss till den som sådan.

Just nu formuleras visioner för Slakthus- och Globenområdets utveckling i bilder och dokument. Bilder, som liksom i alla stadsbyggnadsprocesser syftar till att gestalta och sälja in visioner för framtiden. Enligt Stockholms Stads Vision Söderstaden 2030 ska Globen- och Slakthusområdet bli till en plats för ”upplevelser och nöjen i världsklass”.

I Universal City vill vi med utgångspunkt i tre bilder som tagits fram i samband med Vision Söderstaden 2030 fördjupa diskussionen kring bildens betydelse och makt. Hur fria är vi att tänka bortom bilden?

Program:
18.00 Introduktion till paneldiskussionen och bilderna. Paneldeltagarna reflekterar kring bilderna utifrån sina respektive professioner.
19.00 Pizza, bar och performance.
19.30-20.30 Paneldiskussion.

Panel:
Arne Fredlund (Biträdande Stadsbyggnadsdirektör, Stockholms Stad)
Robert Niziolek (Arkitekt och VD White View)
Eva Ocklund (Arkitekt och studiochef för Bostadsstudion, Tengbom Arkitekter)
Margaretha Rossholm Lagerlöf (Professor i Konstvetenskap, Stockholms Universitet)
Moderator: Jan Rydén (Konstnär och journalist)

Konstnärer:
Martin Karlsson och Andreas Eklöf
Ida Pettersson
Lisa Torell

Varmt välkomna!

I Ett rum med utsikt utforskas en rad frågeställningar rörande platsens ideologi, politik och praktik. Genom en serie publika händelser med inbjudna gäster lägger vi kapitel till kapitel i en berättelse om en plats i förändring. Om en industrimiljös uppgång och fall, om kultur som tillväxtmotor och upplevelser i världsklass. Slakthusateljéernas projektrum blir en experimentell plattform med samtal, aktioner, konst och mat. Ett rum med utsikt genomförs under ett års tid genom en rad publika händelser. Projektet drivs av konstnärerna Eva Arnqvist och Karin Lindh samt arkitekten och konstnären Adriana Seserin, med stöd från Stockholms Kulturförvaltning.

ETT RUM MED UTSIKT
Kapitel 4.1: Jag vill varna för visioner
Med Johanna Gustavsson och Bengt Göransson

Måndagen den 16 april kl 18-21
Slakthusateljéerna
Hallvägen 21, Globen
Hitta hit

“Jag vill varna för visioner” är tre kvällar om människan, det byggda, språk och politik. Tre kvällar där vi vill blicka framåt och fördjupa ett samtal om visioner för stad/en; hur vi kan bygga på sätt som blickar bortom den konkurrenskraftiga stadens paradigm. Vi vill lyfta fram och gemensamt diskutera de tankar, redskap och praktiker som söker andra vägar än vår tids ordning där ekonomi styr politiken. Vad finns det idag för strategier för att se/tänka bortom marknadens kalkyler, ekonomiska vilja och retorik? Hur kan vi navigera bortom dagens språk, visioner, politik och praktik? Vad finns det för konkreta idéer, verktyg, strategier och praktiker för att skapa plats bortom vår tids sanning om staden och dess grammatik?

Johanna Gustavsson
Johanna Gustavsson är konstnär vars arbete fokuserar på görandet av plats; plats för dialog, konflikt, maktanalys, kunskapsutbyten, pedagogik – samtal och aktivitet för förändring. Johanna har varit del av en rad samarbeten bland annat; Föreningen JA och Malmö Fria Kvinnouniversitet (MFK). Idag driver hon tillsammans med konstnären Lisa Nyberg Radikal Pedagogik. 2011 gav de tillsammans ut boken Do The Right Thing – en handbok från MFK.

Bengt Göransson
Bengt Göransson är tidigare socialdemokratisk utbildnings- och kulturminister (1982-91), demokratiutredare, engagerad i nykterhetsrörelse (IOGT-NTO) och folkbildare. År 2010 utkom
han med boken Tankar om Politik.

VARMT VÄLKOMNA!

I Ett rum med utsikt utforskas en rad frågeställningar rörande platsens ideologi, politik och praktik. Genom en serie publika händelser med inbjudna gäster lägger vi kapitel till kapitel i en berättelse om en plats i förändring. En berättelse om en industrimiljös uppgång och fall, om kultur som tillväxtmotor och upplevelser i världsklass. Ett rum med utsikt genomförs under två års tid genom en rad publika händelser. Projektet drivs av konstnärerna Maria Andersson, Eva Arnqvist och Karin Lindh samt arkitekten och konstnären Adriana Seserin, med stöd från Stockholms Kulturförvaltning och Konstnärsnämnden.

ETT RUM MED UTSIKT
Kapitel 4.2: Jag vill varna för visioner
Med Johanna Gustafsson Fürst, Erik Torvén, Joanna Zaweija, Ylva K Rosvall, Sofia Wiberg och Anna Högberg

Onsdagen den 25 april kl 18-21
Slakthusateljéerna
Hallvägen 21, Globen
Hitta hit

“Jag vill varna för visioner” är tre kvällar om människan, det byggda, språk och politik. Tre kvällar där vi vill blicka framåt och fördjupa ett samtal om visioner för stad/staden; hur vi kan bygga på sätt som blickar bortom den konkurrenskraftiga stadens paradigm. Vi vill lyfta fram och gemensamt diskutera de tankar, redskap och praktiker som söker andra vägar än vår tids ordning där ekonomi styr politiken. Vad finns det idag för andra strategier än marknadens kalkyler, ekonomiska vilja och retorik? Hur kan vi navigera bortom dagens språk, visioner, politik och praktik? Vad finns det för konkreta idéer, verktyg och praktiker för att skapa plats utanför vår tids sanning om staden och dess grammatik?

Johanna Gustafsson Fürst
Johanna Gustafsson Fürst är konstnär, baserad i Stockholm. Hennes praktik består av kontextbaserade och situationsspecifika installationer, som gestaltar samspelet mellan sociala situationer och arkitektoniska strukturer. Hon intresserar sig för de konfrontationer som kan uppstå mellan estetiska och sociala konventioner. Verken är både rumsliga interventioner och spektakel som iscensätter och gestaltar dessa konfrontationer samtidigt som de skapar en grund för nya tolkningsmöjligheter. Johanna var en av grundarna av det konstnärsdrivna galleriet ak28 och var verksam där under perioden 2004-2008. Sedan 2008 har hon arbetat med Kista Teater, en plattform för konst och teater, baserad i Kista-Rinkeby, här har hon utvecklat en verksamhet som undersöker och länkar teater, stadsplanering och arkitektur.

Erik Torvén
Erik Torvén är arkitekt och skribent. Han bor och arbetar i Stockholm. Erik är en av grundarna av det konstnärsdrivna galleriet ak28 och deltog i projektet 2004-2008. Han har arbetat på Bergh arkitektkontor och sedan 2007 på White Arkitekter. Utöver detta driver han egen verksamhet med uppdrag som sträcker sig från forskningsprojekt till bostadshus och inredning. För närvarande bedriver han forskningsprojektet Social praktik som motståndstrategi på arkitekturavdelningen vid Kungl. Konsthögskolan i Stockholm.

Anna Högberg, Ylva K Rosvall, Sofia Wiberg och Joanna Zawieja
Arkitekterna Joanna Zawieja och Ylva K Rosvall, statsvetaren Sofia Wiberg och konstnären Anna Högberg driver tillsammans projektet Etttillett 1:1 i Hökarängen. Ett arbete som utreder en möjlig framtida ombyggnad och utveckling av Konsthall C, fastigheten Blå Taket och dess kopplingar lokalt i Hökarängen. Arbetet tar fullskaletestet som sin utgångspunkt. Under arbetets gång prövas möjliga framtida situationer i full skala på plats. Fullskaletesten skapar tillfällen att pröva möjliga scenarier och att involvera berörda intressenter i ombyggnaden/omorganiseringen. Genom fysiska ingrepp och organisatoriska förändringar tittar de närmare på den undersökta institutionens verksamhet.  Detta informerar processen löpande och blir på så vis direkt involverat i den kommande ombyggnaden. Testen består av konkreta händelser i och kring huset. Metoden syftar till ett vidare samtal om arkitektens och stadsutvecklarens roll och verktyg. Projektet har initierats av Konsthall C i samarbete med Stockholms Hem som även finansierar projektet.

VARMT VÄLKOMNA!

I Ett rum med utsikt utforskas en rad frågeställningar rörande platsens ideologi, politik och praktik. Genom en serie publika händelser med inbjudna gäster lägger vi kapitel till kapitel i en berättelse om en plats i förändring. En berättelse om en industrimiljös uppgång och fall, om kultur som tillväxtmotor och upplevelser i världsklass. Ett rum med utsikt genomförs under två års tid genom en rad publika händelser. Projektet drivs av konstnärerna Maria Andersson, Eva Arnqvist och Karin Lindh samt arkitekten och konstnären Adriana Seserin, med stöd från Stockholms Kulturförvaltning och Konstnärsnämnden.

ETT RUM MED UTSIKT
Kapitel 4.3: Jag vill varna för visioner
Med Maria Andersson, Malin Elgán och Katja Grillner

Onsdagen den 2 maj kl 18-21
Slakthusateljéerna
Hallvägen 21, Globen
Hitta hit

“Jag vill varna för visioner” är tre kvällar om människan, det byggda, språk och politik. Tre kvällar där vi vill blicka framåt och fördjupa ett samtal om visioner för stad/staden; hur vi kan bygga på sätt som blickar bortom den konkurrenskraftiga stadens paradigm. Vi vill lyfta fram och gemensamt diskutera de tankar, redskap och praktiker som söker andra vägar än vår tids ordning där ekonomi styr politiken. Vad finns det idag för andra strategier än marknadens kalkyler, ekonomiska vilja och retorik? Hur kan vi navigera bortom dagens språk, visioner, politik och praktik? Vad finns det för konkreta idéer, verktyg och praktiker för att skapa plats utanför vår tids sanning om staden och dess grammatik?

Kapitel 4.3 letar efter visioner i det situationsspecifika. Kvällen rymmer  ett videoverk skapat för platsen, text som undersökande praktik och ett koreografiskt score för Slakthusområdet.

Maria Andersson
Maria Andersson är konstnär. Hennes praktik kretsar framförallt kring ett intresse för rumsliga och sociala strukturer och hur dessa påverkar varandra. Hon är en av grundarna till Slakthusateljéerna.

Malin Elgán
Malin Elgán är koreograf. Till Kapitel 4.3 har hon samarbetat med dansaren Tove Salmgren.

Katja Grillner
Katja Grillner är arkitekt, skribent och forskare, professor i ämnet kritiska studier i arkitektur på KTH och en av grundarna av feministiska arkitekturgruppen FATALE.

VARMT VÄLKOMNA!

I Ett rum med utsikt utforskas en rad frågeställningar rörande platsens ideologi, politik och praktik. Genom en serie publika händelser med inbjudna gäster lägger vi kapitel till kapitel i en berättelse om en plats i förändring. En berättelse om en industrimiljös uppgång och fall, om kultur som tillväxtmotor och upplevelser i världsklass. Ett rum med utsikt genomförs under två års tid genom en rad publika händelser. Projektet drivs av konstnärerna Maria Andersson, Eva Arnqvist och Karin Lindh samt arkitekten och konstnären Adriana Seserin, med stöd från Stockholms Kulturförvaltning och Konstnärsnämnden.

ETT RUM MED UTSIKT
Kapitel 5: Nyspråk

En kväll i rörelse med konstnärliga gestaltningar i Slakthusområdet
Onsdagen den 23 maj kl. 18.30 – 22.00
OBS! Samling vid skylten till Slakthusområdets entré (Slakthusplan) kl. 18.30
Kom i tid!
Medtag kontanter till baren
Hitta hit

OSA senast 21 maj till slakthusateljeerna@gmail.com

Medverkande:
Victoria Brännström
Martin Högström
Anna Lundh
Noak Lönn
Lina Persson
Erik Wijkström

”Söderstaden 2030 blir en smältdegel av allt som ska finnas i en urban miljö på 2000-talet. Ett myller av människor – boende, spontanbesökare, åskådare och flanörer – kommer att röra sig mellan restauranger, shopping, upplevelser, nöjen och göra hela området till en levande stadsdel som sjuder av cityliv.”

Kapitel 5 tittar närmare på begreppet Nyspråk* i relation till beskrivningarna av Slakthusområdets omvandling. Vilken slags verklighet producerar detta språk, vad är det som förblir osagt? Om man ser det byggda och visionerna för det som ska byggas som representationer och producenter av en viss ideologi hur påverkas våra möjligheter att tänka, skriva och bygga en annan stad?

Denna kväll framförs verk som på olika sätt möjliggör andra läsningar och visioner i världsklass. Nyspråk är den femte delen av tio i Ett rum med utsikt.

*Nyspråk (i original Newspeak) är hämtat från George Orwells roman 1984. Orwell beskriver i romanen ett (framtida) samhälle där de rådande, totalitära krafterna med hjälp av inskränkningar och modifieringar av språket kan utöva sin ideologi till fullo. Några karakteristiska drag för Orwells Nyspråk är en reducering av antalet ord och eliminering av oönskade begrepp; borttagande av synonymer, nyanser och tvetydigheter; borttagande av motsatsadjektiv (bra och dålig blir bra och obra) samt förvandling av motsatspar till varandra. Språket uttrycker inte bara det styrande partiets ideologi, utan syftar också till att begränsa individens tankeutrymme, kort sagt till att omöjliggöra andra sätt att tänka.

I Ett rum med utsikt utforskas en rad frågeställningar rörande platsens ideologi, politik och praktik. Genom en serie publika händelser med inbjudna gäster lägger vi kapitel till kapitel i en berättelse om en plats i förändring. En berättelse om en industrimiljös uppgång och fall, om kultur som tillväxtmotor och upplevelser i världsklass. Ett rum med utsikt genomförs under två års tid genom en rad publika händelser. Projektet drivs av konstnärerna Maria Andersson, Eva Arnqvist och Karin Lindh samt arkitekten och konstnären Adriana Seserin, med stöd från Stockholms Kulturförvaltning och Konstnärsnämnden.

Tidrapport är en guidad tur i Slakthusområdet och det arbete som utförs här idag. Turen körs med minitåg.
Söndagen den 23 e september kl 13 -16
Slakthusområdet
Tåget avgår från entrén till Slakthusområdet
Avgångar kl. 13.00, 13.45, 14.30, 15.15
Turen är gratis. Biljetter bokas i förväg på biljett.tidrapport@gmail.com

I år firar Slakthusområdet 100 år som Stockholmarnas kylskåp. Inför den kommande omvandlingen av Slakthusområdet riktas mycket uppmärksamhet mot byggnaderna, husen: den fysiska platsen. Vad ska rivas? Vad ska få finnas kvar? Vad är av kulturhistoriskt intresse? Få diskussioner rör människorna bakom fasaderna. Vilka arbetar här? Vad arbetar man med? Hur tänker man kring framtiden och sitt eget arbete? I en guidad tur på 30 minuter ges röst åt personer som arbetar här idag.

Tidrapport är en del av konstprojektet Ett rum med utsikt (kapitel 1 till 10) som är ett interdisciplinärt konstprojekt som drivs av arkitekten Adriana Seserin och konstnärerna Eva Arnqvist, Karin Lindh och Maria Andersson, med utgångspunkt i Slakthusområdet i Stockholm. Genom en serie publika händelser med inbjudna gäster läggs kapitel till kapitel i en berättelse om en plats i förändring. Plats, kultur och upplevelser har kommit att spela en allt viktigare roll som tillväxtmotor och vara. Meatpacking districts runt om i världen förvandlas från platser för produktion till platser för konst, kultur och exklusivt boende. Slakthusområdet utgör inget undantag. Enligt Vision Söderstaden 2030 ska denna plats utvecklas till Stockholms Entertainment District; ett område för upplevelser och nöjen i världsklass. Just nu närvarar här den gamla tidens stadsplanering och politiska visioner, samtidigt som de krockar mot och byts ut mot nya. Ett skeende som ger möjlighet att utifrån en konkret plats utforska och fördjupa en rad frågeställningar kring platsens ideologi, politik och praktik.

Ett rum med utsikt genomförs under två års tid med stöd från Stockholms Kulturförvaltning och Konstnärsnämnden.

ETT RUM MED UTSIKT. Kapitel 7: Vita Elefanter

Ett arenaevenemang i samarbete med koreografen Anna Källblad.
Vid ett enda unikt tillfälle ges de tre arenornas dans mitt i ett Globen med tomma läktare.

Plats: Globen. Obs! Ingång Quality Hotel Globe, plan 7, Arenarestaurangen.
Tid: Onsdag 16 januari. Insläpp prick kl. 19.00. Kom i tid!
Biljettpris: 100 kr. Betalas i dörren. Biljett måste dock bokas på biljett@ettrummedutsikt.net senast 14 januari.
Anmälan är bindande.

Hitta hit

Vi hör om dem som vita elefanter, arenor som idag byggs världen runt för stora evenemang och stora summor pengar, men som sedan är svåra att fylla med aktivitet och blir kvar tomma och dyra i drift.

Vita elefanter har blivit ett ekonomiskt begrepp, hämtat från Sydostasien där vita elefanter betraktas som heliga. Den vita elefanten har länge varit ett tecken på att monarken regerar rättvist och att riket är välsignat med fred och välgång. Förr kunde även kungen ge en vit elefant som gåva till någon. Djuret krävde stor omsorg och kunde inte användas som arbetsdjur, inte heller slaktas, säljas eller ges bort eftersom det var heligt, och innebar en stor ekonomisk börda. Den olycklige mottagaren kunde inte göra någon profit på elefanten, utan var bara tvungen att ta hand om den, vilket kunde leda till ekonomisk ruin.

Utgångspunkten för Kapitel 7: Vita Elefanter är den omöjliga gåvan. En gåva som är bländande, dyrbar, värdefull, helig och sägs föra med sig rikedom och välgång men som inte kan sättas i bruk. För den som fått gåvan ger den status och prestige men samtidigt kan den skapa problem. Hur har arenan kommit att bli ett “heligt objekt” som alla bländas av och vill investera i? Kan vi ta gåvan från det heligas sfär till det värdsliga? Hur kan vi ta den omöjliga gåvan i bruk?

Under en kväll undersöks den omöjliga gåvan tillsammans med koreografen Anna Källblad i arenaevenemanget Vita Elefanter i Globen och Arenarestaurangen. Arenorna aktiveras som kropp, kostym, rörelse och text.

Anna Källblad är koreograf och behandlar ämnen som makt, intimitet och åskådarens roll som ett historieberättande redskap. Hon lockas av samarbeten över gränserna i olika genres och konstformer. Som exempel kan nämnas platsspecifika Härmapan som första offentliga föreställning i f d kärnreaktorhallen R1 (2008) och den interaktiva discoinstallationen Flying Carpet på Södra teatern/Arts Birthday (2011). 2012 hade hon premiär på Veka Livet – ett melankoliskt divertissement, ett multiverk på Moderna museet i Bucky Dome, Yellow, en film i samarbete med Uglycute på Marabouparken och på Mångkulturellt centrum filmen Olivträd inspelad i Palestina. Källblad är medlem av konstnärsgruppen ArtAgent som gör deltagarbaserad och situationsspecifik konst.

www.annakallblad.se

Vita Elefanter är en del av Ett rum med utsikt (kapitel 1 till 10) som är ett interdisciplinärt konstprojekt som drivs av arkitekten Adriana Seserin och konstnärerna Eva Arnqvist, Karin Lindh och Maria Andersson, med utgångspunkt i Slakthusomrgådet i Stockholm. Genom en serie publika händelser med inbjudna gäster läggs kapitel till kapitel i en berättelse om en plats i förändring. Plats, kultur och upplevelser har kommit att spela en allt viktigare roll som tillväxtmotor och vara. Meatpacking districts runt om i världen förvandlas från platser för produktion till platser för konst, kultur och exklusivt boende. Slakthusområdet utgör inget undantag. Enligt Vision Söderstaden 2030 ska denna plats utvecklas till Stockholms Entertainment District; ett område för upplevelser och nöjen i världsklass. Just nu närvarar här den gamla tidens stadsplanering och politiska visioner, samtidigt som de krockar mot och byts ut mot nya. Ett skeende som ger möjlighet att utifrån en konkret plats utforska och fördjupa en rad frågeställningar kring platsens ideologi, politik och praktik.

Ett rum med utsikt genomförs under två års tid med stöd från Stockholms Kulturförvaltning och Konstnärsnämnden.